Röda Rummet

avbrott i samtalet. Det var en torr person med ett hemlighetsfullt
utseende och hemlighetsfull ålder; hans sysselsättning var också
hemlighetsfull -- han skulle vara lärare vid någon skola på söder, men i
vilken, det frågade ingen efter och han var icke angelägen att tala om
det. Hans mission i Falks sällskap var för det första att tituleras
magister, när någon hörde det, för det andra att vara undergiven och
artig, för det tredje att då och då komma och begära att få låna, högst
en femma, ty det ingick i Falks andliga behov, att folk skulle komma och
be att få låna pengar av honom, helt litet förstås, och för det fjärde,
att skriva vers vid festliga tillfällen, vilket icke var det minst
maktpåliggande i hans mission.

Nu satt Carl Nicolaus Falk där, själv mitt i skinnsoffan, ty man skulle
inte glömma, att det var hans soffa, omgiven av sin generalstab, eller
sina hundar, som man ock kunde säga. Levin fann allting magnifikt,
bålen, glasen, sleven, cigarrerna (hela lådan var framburen från
kaminkransen), tändstickorna, askfaten, buteljerna, korkarna,
järntrådarna -- allt. Magistern såg nöjd ut och behövde icke tala, ty
det gjorde de andra; han skulle endast vara närvarande för att vid behov