Röda Rummet

som notarien var en nära släkting till pastorn. Och så fick sällskapet
en kamrer med sex hundra riksdalers arvode.

-- Mina damer, tog pastorn ordet, skola vi anse oss hava arbetat nog i
vingården för i dag?

Tystnad. Fru Falk tittar åt dörren om icke mannen skall komma.

-- Min tid är kort, och jag ser mig ur stånd att dröja! Har någon något
att tillägga? -- Nej! -- Med nedkallande av Guds bistånd till vårt
företag, som så vackert börjat, önskar jag oss alla nåd och välsignelse
och kan icke göra det med bättre ord än han själv lärt oss, då han lärde
oss bedja Abba, käre Fader, Fader vår ...

Han tystnade, som om han var rädd för att höra sin egen röst, och
sällskapet höll händerna för ögonen, som om de blygdes att se varandra i
ansiktet. Pausen blev lång, längre än man kunde vänta; den blev för
lång, men ingen vågade bryta den; man såg efter mellan fingrarna om icke
någon skulle börja röra på sig, då en häftig ringning ute i tamburen
åter ryckte sällskapet ner till jorden.

Pastorn tog sin hatt, drack ur sitt glas och påminde något litet om en
som vill smyga sin väg. Fru Falk strålade, ty nu skulle krossningen
komma, och hämnden, och upprättelsen, och en livlig eld strålade ur