Förvillelser

Innan Tomas gick in till sig, såg han in till Greta för att säga godnatt
åt henne. Det var redan mörkt i hennes rum. Han hade icke väl kommit
innanför dörren, förrän Greta sprang emot honom i blotta linnet och gav
honom en kraftig örfil. Därefter hoppade hon upp i sängen, borrade
huvudet i kuddarna och började storgråta. Hon hade fått D på sin kria
"Om nådemedlen".




VI


Våren gick.

På soliga dagar följde regn, och efter regnet lyste det åter upp.
Vårdräkterna blevo allt ljusare och mera sommaraktigt lätta, och de vita
narcisserna vissnade bort och glömdes för mandeldoftande klasar av hägg
och syren, och solen brände allt hetare på tomma gator och på övergivna
hus med tilldragna persienner. Och de späda löven på parkernas träd
växte och bredde ut sig till skumma, djupgröna valv, i vilkas skugga
trötta människor kunde vila ut och drömma och rista streck i sanden.

Mortimers flyttade ut till Dalarö. Brehms flyttade till svärfaderns
lantställe på Lidingön och Webers blevo i staden.

Tomas och Märta sågo varandra icke ofta. En gång träffades de av en
händelse, då Märta var inne i staden för att göra några uppköp; då gingo
de in på ett litet avsides liggande konditori högt uppe på