Förvillelser

lilla skära, barnsliga rokokohuvud med det redan vitnande håret sluta
sig till en prövad och erfaren kvinna, vars starka natur sund och
oskadad gått igenom svåra kriser. Hon hade växt upp under brydsamma
omständigheter, och hennes äktenskap hade icke varit lyckligt. Hon var
sedan åtta år tillbaka skild från sin man, en bankrutterad köpman, som
efter en del inkorrekta transaktioner flyttat över till Amerika. Hon
mottog nu ett årligt underhåll för sig och sina barn av sin svärfar, som
var mycket förmögen och som dessutom avgudade henne; därtill förtjänade
hon själv icke så obetydligt på översättningar. Omgiven av sina tre barn
och en släkting, fröken Berger, framlevde hon nu den lyckligaste tiden
av sitt liv i en liten våning vid Döbelnsgatan. Utom svärfadern, som var
änkling, voro Webers och Arvidsons hennes närmaste och nära nog hennes
enda umgänge; hon var en gammal ungdomsväninna till fru Weber.

Professorn fyllde på hennes glas då och då, men konverserade icke
särdeles livligt; han satt och tänkte över ett litet tal, som han hade
för avsikt att hålla. Gabriel Mortimer, hennes granne till höger,
underhöll henne i stället flitigt om litteratur, ett ämne som i hög grad