Röda Rummet

Skulle han berömma henne eller riva ner henne? Som han var indifferent i
frågan, kunde han icke besluta sig för någondera förrän klockan blev
elva. Han rev ner henne -- och var på slutet av fjärde sidan -- återstod
tolv. Här voro goda råd dyra. Han skulle tala om hennes regering, men
som hon icke regerat, så var där intet att tala om. Han skrev om rådet
-- en sida -- återstod elva; han räddade Görtz' ära -- en sida --
återstod tio! Han var icke halvvägs ännu! Vad han hatade den kvinnan!
Nya pipor, nya stålpennor! Han gick tillbaka i tiden, han gjorde en
återblick, och som han var uppretad, råkade han stryka ner sitt gamla
ideal, Carl XII, men det gick så kvickt att därigenom bara en enda sida
blev lagd till de andra. Rest nio! Han gick framåt i tiden och hackade
på Fredrik I. En halv sida! Han såg med längtande blickar ner åt
papperet, såg var halvvägs låg, men kunde aldrig komma dit. Han hade
dock gjort sju och en halv små sidor, där Ekelund bara hade en och en
halv. Han kastade trälappen på golvet, sparkade den under byrån, kröp
efter den igen, dammade av den och lade den på bordet! Vilka kval! Han
kände sig så torr i sin själ som buxbomsstocken, han sökte skruva upp