Röda Rummet

v. s. naturen, utan hon börjar med kritik. Man ser allt så bristfälligt
och vill göra det bättre. Detta högmod som driver och denna frihet från
syndafallets förbannelse, arbetet, gör att artisten känner sig stå över
andra människor, vilket han på visst sätt gör, men han får också behov
att ständigt påminnas härom, ty eljest kommer han lätt under fund med
sig själv -- det vill säga han finner intigheten i sin verksamhet och
det oberättigade i sin flykt från det nyttiga. Detta ständiga behov av
erkännande av sitt onyttiga arbete gör honom fåfäng, orolig och ofta
djupt olycklig; blir han sig själv klar, upphör ofta hans
produktionsförmåga och han går under, ty att återvända i oket, när han
en gång smakat friheten, det kan endast den religiöse.

Att göra skillnad på snillen och talanger, att sätta snillet som en ny
egenskap är dumt, ty då måste man också tro på den särskilda
uppenbarelsen. Den störste konstnären har fått vissa anlag till en
teknisk färdighet; utan övning dö dessa; därför har någon sagt att
snille är flit; det går an att säga, det liksom så mycket annat som är
sant till en fjärdedel; kommer bildning till (vilket är sällsynt, emedan
vetandet snart upplyser om villan, varför den bildade sällan slår sig på