Röda Rummet

vår moder jorden, eller gruset, vad det nu är!

Och de lade sig i kläderna på golvfyllningen, sedan de bäddat med bitar
av målarduk och gamla ritningar, och lade var sin portfölj under
huvudet. Olle slog eld, tog upp en stearinljusbit ur byxfickan och
ställde bredvid sig på golvet; ett svagt sken irrade omkring i den
stora, tomma ateljén och tycktes göra våldsamt motstånd mot de massor av
mörker, som ville störta sig in genom de kolossala fönstren.

-- Det är kallt i kväll, sade Olle och tog fram en flottig bok.

-- Kallt? Inte! Det är bara tjugu grader ute och då är det minst trettio
här inne, efter som vi bo så högt. Vad tror du klockan kan vara?

-- Jag tyckte hon slog ett i Johannis nyss.

-- Johannis? Inte ha de någon klocka! De ä' så fattiga, så den ha de
satt bort.

Det blev en lång paus, som först avbröts av Sellén.

-- Vad läser du, Olle?

-- Det är detsamma!

-- Är det detsamma? Ska du inte vara artig när du är främmande?

-- Det är en gammal kokbok, som jag lånat av Ygberg!

-- Nej, för fan, är det? Å, så få vi läsa lite; jag har inte ätit mer än
en kopp kaffe och tre glas vatten i dag.

-- Vad vill du ha för slag, då? sade Olle och bläddrade i boken. Vill du