Röda Rummet

glasets innehåll på sin till en rännsten apterade tunga, grinade som om
han skulle taga in, och sväljde.

-- Det är fasligt surt och dåligt, sade frun; kanske Henrik vill ha ett
glas punsch i stället!

-- Ja, det var ganska dåligt, medgav kandidaten och erhöll herr Levis
odelade bifall.

Punsch kom fram. Borgs ansikte klarnade; han såg sig omkring efter en
stol; en sådan blev genast framburen av herr Levi.

Sällskapet slog sig ner omkring matbordet. Lövkojorna doftade starkt och
deras ångor blandade sig med vinets, ljusen speglade sig i glasen,
pratet tog fart och snart steg en rökpelare upp från kandidatens plats.
Frun kastade en orolig blick bort åt fönstret, där den lilla låg och
sov, men den blicken såg ingen.

Då hördes en vagn stanna utanför på gatan. Alla reste sig utom doktorn.
Struve hostade och sade med låg röst, som om han sagt något obehagligt:
ska vi göra oss i ordning?

Frun gick fram till kistan, lutade sig ner och grät häftigt; när hon
reste sig upp såg hon mannen stå med kistlocket i beredskap, och då
brast hon ut i en våldsam gråt.

-- Se så! se så! lugna dig! sade Struve, och skyndade sig att lägga på
locket, som om han ville dölja något. Borg lade ett punschglas i sin