Röda Rummet

-- Gud i himmelen, vad säger du!

-- Så är det!

-- Det kommer inte att ske!

-- Vem kan hindra det?

Hon sprang upp från soffan, tömde ett glas, föll i en häftig gråt och
bröt ut:

-- O, vad världen är bitter, bitter! Det är som om en ond makt satt och
lurade ut alla våra önskningar för att kunna mota dem, spionerade ut
våra förhoppningar för att kunna krossa dem, gissade våra tankar för att
kväva dem. Om man kunde önska sig själv allt ont, borde man göra det för
att narra den där makten!

-- Mycket sant, min vän! Därför skall man alltid utgå ifrån att det
skall gå illa! Men det är inte det sorgligaste! Hör på, skall jag ge dig
tröst! Du vet, att varje lycka som händer dig alltid sker på en annans
bekostnad; om du får en roll, så blir en annan utan, och då vrider den
sig som en trampad mask, och du har ofrivilligt gjort ont; därför är
själva lyckan förgiftad. Din tröst i olyckan skall vara, att du med
varje motgång, du röner, gjort en -- låt vara ofrivillig -- god gärning,
och våra goda gärningar äro de enda rena njutningar vi äga.

-- Jag vill inte göra några goda gärningar, jag vill inte ha några rena
njutningar, jag är lika berättigad som andra att lyckas och jag -- skall