Röda Rummet

refus och reklamation och stod nu i begrepp att trycka Falks dikter.

Gaslågorna miste sitt sken för Falks ögon, och han föll i djupa tankar,
emedan hans hjärta var för fullt att kunna bryta ut. Hans dikter skulle
tryckas, och Smith skulle bestå det dyrbara arbetet. Det måste alltså
vara något med dem! Det var nog för honom att fundera på den kvällen.

Hastigt flydde kvällens timmar för de lycklige och musiken tystnade och
gaslågorna började släckas; man måste gå, men att skiljas, därtill var
ännu för tidigt, och så blev det promenad utmed käerna, ändlösa samtal
och filosofiska resonemanger, tills man blev trött och törstig, då
Lundell omsider erbjöd sig att föra sällskapet till Marie, där de skulle
få öl. Och så vandrade sällskapet av utåt Ladugårdslandet och kom ner i
en gränd, som mynnar ut mot ett plank, som vetter åt ett tobaksland,
vilket gränsar till Ladugårdsgärdet. Där stodo de nu utanför ett
gammalt, tvåvånings stenhus med gaveln åt gatan. Ovanför porten grinade
tvenne i muren insatta huvuden av sandsten, vilkas öron och hakor
upplöste sig i blad- och snäckformer, och mellan desamma sutto ett svärd
och en bila. Det var det gamla skarprättarbostället. Lundell, som