Röda Rummet

utbetalas, var bindande, att ändamålet, syftet, tendensen var vacker,
lovvärd, fosterländsk, men här var ett fel begånget. Av vem? Av
fosterlandet? Staten? Kyrkan? Nej! Av motionären! Förståndsmässigt taget
hade motionären rätt, och därför kunde icke talaren, han anhöll att få
upprepa det, annat än lovorda ändamålet, syftet, tendensen, och han
skulle följa motionens öde med de varmaste sympatier, och han uppmanade
kammaren att i fosterlandets namn och i odlingens namn och i konstens
namn giva densamma sina röster; själv måste han, då han ansåg motionen,
begreppsmässigt taget, falsk, omotiverad, oegentlig, då densamma avsåg
att subsumera ortens begrepp under statens, yrka avslag å densamma.

Huvudet på åhörareläktaren rullade ögonen och rörde läpparna
konvulsiviskt under det voteringen pågick, men när den var förrättad och
anslaget beviljat, exploderade huvudet och försvann genom den missnöjda
och knuffade åhörareskaran.

Falk tycktes ha insett sammanhanget mellan Per Ilssons motion och Olles
närvaro och försvinnande. Struve, som efter frukosten blivit ännu mera
konservativ och högljudd, yttrade sig oförbehållsamt om ett och annat.
Rödluvan var lugn och likgiltig; han hade upphört att förvånas.