Röda Rummet

gång försoningens djupa, religiösa behov och det ljus, som kom i världen
då det största bland under skedde, som är de högfärdiga till en
förargelse.

Han lade i det samma en köttbulle bakom sista oxeltanden och såg efter
vad verkan det talet skulle ha -- men han blev icke smickrad då han såg
tre fåniga anleten, vilka uttryckte den största häpnad, vändas emot sig.
Han måste tala tydligare.

-- _Spegel_ är ett stort namn och hans tal är icke som de Fariséers. Vi
erinra oss alla, att han skrivit den härliga psalmen _Nu tystna de
klagande ljud_, vars make man får söka! Skål, häradshövding; det gläder
mig att ni är en sådan representant!

Här upptäckte Lundell, att han icke hade något i glaset. -- Jag tror jag
får lov att ta mig en halva.

Två tankar surrade genom Falks hjärna: 1:o Karlen super ju brännvin! 2:o
Hur kan han veta det där om Spegel? En misstanke flög därpå som en blixt
över honom, men han ville icke veta något, utan sade endast:

-- Skål, herr Lundell!

Det obehagliga samtal, som härpå skulle följa, inställdes lyckligtvis
genom Olles ankomst. Ty denne kom verkligen, kom trasigare än vanligt,
smutsigare än vanligt och efter utseendet än mera ofärdig i höfterna,