Förvillelser

Caldén om ritschlianismen. Det var ingen som försvarade den, men pastor
Caldén anföll den ur flera olika synpunkter.

Konsul Arvidson kom förbi; han stannade några ögonblick och lyssnade
till samtalet utan att göra något inlägg. Han hade icke tänkt mycket,
ty han hade fört ett liv utan pauser, i ett rus av arbete och
sällskapsplikter.

Fru Wenschen, som gärna rökte cigarretter, hade dragit sig in i en
fönstersmyg med Grothusen.

Tomas gick igenom rummet.

-- Var är Hall? frågade han.

Hall hade gått.

Efter en liten stund lekte Tomas hök och duva med Märta och Greta genom
alla rummen, köket också.

Fröken Dorff sjöng ett par franska visor och en sång av Sjögren. Herr
Wenschen trängde henne så nära in på livet han kunde, och när hon
slutat, kretsade han kring henne som månen kring jorden. Målet för hans
strävan var att få sjunga en duett med fröken Dorff. Det egendomliga med
herr Wenschen var, att han verkligen hade en mycket vacker tenor.

Greta hade spanat upp ett avsides soffhörn. Hon hade i en hast blivit så
tung i huvudet, ja rent av sömnig.

I en mörk vrå ute i tamburen stodo Tomas och Märta och kysstes. Han höll
henne hårt pressad mot grosshandlar Wenschens ulster och kysste henne