Förvillelser

blek och sveper den vita klänningen tätt omkring sig och tror aldrig,
att hon skall våga göra vad han säger, ty det är något så besynnerligt,
det som han bönfaller henne om, medan han ser på henne med stora ögon,
stora och vida av en hemlig sorg.

Greta hade tårar i ögonen. Hall tillade lågt:

-- Kanhända likväl, att hon gör det en gång.

-- Ja, kanhända...

Det var sagans doft och äventyrets skimmer över bilden, över henne själv
och allt omkring henne. Sagans gulröda skymning blev till ett med det
matta ljus, som spreds genom lampans orangegula skärm. Den bruna
drycken, som hon läppjade på, stack henne i gommen med sin söta och
kryddade smak och sänkte henne i en ljuv, drömlik yrsel. Cigarrettröken
lindade en tunn blå slöja kring hennes huvud och hans, som satt vid
hennes sida. I brasan flammade den sista branden upp med en fladdrande
blekgul låga, som slingrade och krökte sig i bukter och speglades i
möblernas glatta ytor. Och hon böjde sig icke undan och rev sig icke
lös, då Hall sakta drog hennes huvud in till sitt bröst, smekte hennes
hår, kysste hennes kind. -- Nej, nej, mumlade hon knappast hörbart, men
med slutna ögon och utan att röra sig. Hon kände, att hon icke förmådde