Modern

Hennes egen personlighet och den trefnad hon förstod att sprida i sitt
hem gjorde snart det lilla originella huset på söder till en mötesplats
för personer af olika lifsåskådning och olika ålder från
journalistikens, literaturens och konstens verld. Det var isynnerhet de
äldre hon lade an på; hennes tysta plan var att åvägabringa ett närmande
mellan de unge och gamle. Hon hoppades med tillhjelp af sin säkra takt
så småningom kunna visa dem å ömse håll, att olikhet i åsigter och
lifsåskådning icke nödvändigt måste betyda detsamma som fiendskap, att
man i trots af alla meningsskiljaktigheter mycket väl kunde vistas under
samma tak och andas samma luft.

Bakom allt detta låg tanken på sonens framtid gömd. Hon älskade denne
inbundne tvärvigg med hela sin naturs häftighet. Hon älskade honom som
en mor älskar det barn som genom hennes förvållande blifvit en krympling
för lifstiden--med en känsla af skuld. Hon trodde att han blifvit sådan
han var derför att hon låtit honom växa upp på egen hand, utan ömhet och
utan stöd. Och detta gaf åt hennes känsla för honom en pregel af
ödmjukhet, som gjorde att hon kunde fördraga både hans sarkasmer och
hans tvärhet utan att bli sårad och utan att stötas tillbaka.